I tider som dessa
Kan du hitta mannen?
Vi försöker en gång till
Sött
Tänk att världen köpte dessa bilder! Tänk att folk läste tidningen och trodde att det fanns älvor runt hörnet och att de ibland kom ut och lekte med små flickor. Jag vet inte, jag tycker det är rätt fint.
"Hemma"
Sen har vi badat massa, och det känns bara allmänt så sommrigt och som om inget i världen någonsin skulle kunna gå fel eftersom det är varmt och fint och det är sommarlov och boken man läser är så bra och Olofs pussar får hjärtat att slå lite extra snabbt.
Så kort sagt har jag haft det riktigt gott!
Schtekandes i solen har jag hunnit läsa in en bit i Kafka on the Shore, av Murakami, och jag är positivt överaskad. När hans böcker bara började säljas internationellt och jag var i Moskva med min pappa så köpte jag en av hans böcker. Av ren nyfikenhet, jag hade aldrig hört talas om honom tidigare. Jag köpte och läste Sputnik Sweetheart, men jag gillade den inte så mycket, jag tyckte faktiskt den var lite halvdryg och jag gillade varken språket eller innehållet. Sen blev han jättekänd och jag gick och fnös lite irriterat att det är minsann bara en till Coehlo.
Men nu läste jag i Miris underbara blogg om Haruki Murakami, och tänkte att en chans till kunde han väl kanske få, men jag erkänner att jag började läsa med den förutfattade meningen att jag skulle hata den. Tänk bara så fel jag hade!
Jag har inte kommit mer än 200 sidor in men jag är fullkomligt trollbunden. Jag älskar inte bara handlingen, som i sig är förträfflig. En man som pratar med katter och en man som samlar kattsjälar för att göra en magisk flöjt, jag vill bara läsa vidare. Men även under de mindre händelserika delarna så räcker det att bara läsa och njuta av språket. Det är så perfekt att man inte skulle kunna lägga till eller ta bort ett enda ord utan att förstöra någonting. Jag är bara totalt shockad att jag nästan missade den här boken bara för att jag inte gillade den första.
No Rubrik
Woah!
Kära Ingrid har med minimala och motsägelsefulla instruktioner lyckats se in i min labyrintlika hjärna och projicera detta mästerverk som nu är min blogg! Den är perfekt!
Tack så mycket Ingrid!
http://crapmuffin.blogg.se
Nu måste jag packa för att jag ska till Olofs släkt och fira midsommar snart, kommer tillbaka till världen på måndag, får försöka tacka Ingrid ordentligt då!
Drömmar
Sen så drömde jag om Olof, och han var jättelång. Asså inte lång som han är nu, utan typ 4 meter lång, så när vi gick tillsammans fick jag alltid ha med mig en stege, som jag lutade upp mot hans axlar och klättrade upp för att kunna pussa på honom.
Undrar vad mitt undermedvetna tycker om Olof egentligen, först blir han katt, sen bli han en jätte? Men jag stör mig itne på det i drömmarna, är han 4 meter lång så äre bara att dra fram stegen liksom. Är han katt så äre bara att ta en allergitablett...
Fint eller stört?
YUM
Ingrid: eat your heart out!
Olga: Beskåda tvättäkta, ryska piroger och inte något polskt kokt trams!
Alla andra: Asså det är bara att avundas mig och min otroliga lyx.
Jag kommer nog gå upp ett par kilo ikväll!
Forts..
Jag gillar inte ens att bära rosa, men for these babies gör jag ett undantag!
Förtjusande!
Kanske får tvätta monstren innan de får besudla sulornas rena, rosa, oskuldsfulla yta?
I tell it like it is. Keep it real!!
Fundering
Hur lyckas de??
Jag förstår inte, den här bloggerskan visade upp ett plagg om dagen, nästan. En konsumptionshets som inte ens har en logisk grund.
Fast själv fyndade jag faktiskt ett fantastiskt reafynd, och när jag pallar dra mig ner på första våningen och hämta kameran ska jag fanimig fota det!
Man kanske ska börja modeblogga, så kommer inkomsten magiskt efter det?
Random
Nu minns jag varför jag ville ha långt hår!
I made a friend!
Drömma sig riktigt långt bort
Jag tog en kurs i astronomi på LU denna terminen. Fick faktiskt VG! Antagligen för att det var den enda delen av fysik som jag hade lätt för. Jag älskade astronomiföreläsningarna. Läraren släckte ner ljuset, startade upp projektorn och satte igång presentatioen av universum. Bilder på färgsprakande galaxer, stjärnor, gasnebulosor och alla andra kosmiska fenomen. Det var som att sitta på bio och titta på riktiga starwars. Och läraren bara berättade och berättade. När han gick in på matte och så, vissa föreläsningar, så kan jag ha space:at (hahaha!) men överlag var det worth it!
Vet ni att universum antagligen kommer dö? Dagens forskare tror på den öppna modellen av universum, vilket innebär att expansionen kommer att förtsätta oändligt, alla delar av universum kommer att spridas längre och längre ifrån varandra tills universum når noll grader Kelvin. Det kommer inte att hända på miljoner miljoner år, men jag gillade ändå teroin med ett slutet universum som återföds mer. Gör inte alla det?
Jag önskar att människor uppfunnit mycket mer avancerad rymdteknologi, så man kunde flyga bort till galaxer och se dem på nära håll. Bländas av blåa jättar och akta sig för svarta hål! Också önskar jag att jag var astronaut i den nya, ljusa, teknologiska framtiden!!
Drömmar
Igår natt drömde jag att Olof var förvandlad på något sätt, så han blev en katt varannat dygn, och jag är ju allergisk mot katter, men jag ville ju kela med honom ändå! Och sen vid tolvslaget blev han männsklig igen. Och det som störde mig då var inte faktumet att han skulle få en svans 24 timmar senare, nejdå! Utan faktumet att han hade platinablont hår med mörk utväxt! Varför hade han det?? Och jag har sagt till honom nu, att det ser inte så värst bra ut faktiskt.
Så ifall han hade planer på att bli platinablond så har han förhoppningsvis ändrat sig.
Så Olof, ifall du måste välja mellan att bli katt och bli platinalond med utväxt så vet du vad som gäller!
Solving the worlds dilemmas, one by one.
190610
Jag tycker om ord.
Det är därför som DU just nu läser mondegreen. det var bara ett sånt där ord som jag tyckte om. Mondegreen.
Ett annat ord som jag precis upptäckte att jag tycker om är woebegone. det betyder sorgsen eller nedstämd. Men jag har inte riktigt listat ut hur man använder det i en mening. Jag kan nog bara säga, "I am in a woebegone state of mind", längre har jag inte kommit.
Men det låter fint. Genuint. Som att man verkligen överkommits av sorg!
Woebegone.
Inte för att jag är nerstämd på något sätt!
Men det gör ju inte ordet sämre.